Man skulle kunna kalla Arne Beurling för Sveriges svar på Alan Turing. Men det vore egentligen mer rättvist att säga tvärtom.

På ett pittoreskt gods i Elfvik, nästan längst ut på fingertoppen av Lidingös östra del, satt sommaren 1940 en stilig ung gentleman med pannan i djupa veck, med vad som liknade ett komplext korsord framför sig. Bara ett tränat öga hade kunnat ana att det inte var något vanligt söndagsnöje han ägnade sig åt – och att villan i sig inte heller var så oskyldig som den såg ut.

Under kriget var Elfviks gård nämligen en av de huvudsakliga anläggningarna för Försvarsstabens kryptoavdelning – och Arne Beurling var en av dess skarpaste hjärnor. En hjärna som nu anförtrotts ansvaret att knäcka det kaos av bokstäver och siffror som utgjorde krypterad kommunikation från en tysk G-skrivare.

FRA:s museum har en G-skrivare bevarad, här med huven avtagen för att insidan ska synas för besökarna. FRA

Att dessa rader och kolumner av kod hamnade i svenska händer beror på att tyskarna, från det ockuperade Norge, skickade sina meddelanden till hemlandet via svenska telegrafkablar. Men att bara avlyssna trafiken gjorde ingen nytta, eftersom den krypterades av G-skrivaren – det svenska smeknamnet på tyskans Geheimschreiber (”hemlig skrivare”). Maskinen, som officiellt hette Siemens & Halske T52, var jämte Enigma en av en handfull kryptografiska lösningar nazisterna förlitade sig på under kriget.

T52 liknade en kolossal skrivmaskin, med ett tangentbord vars varje nedslag krypterades via en serie rotorer dolda av det blänkande svarta chassit.

Knäckte koden – på två veckor

Under två dagar, 25 och 27 maj, avlyssnade svenskarna all tysk trafik som gick till och från Oslo. Sedan lämnades resultatet över till Arne Beurling samt matematikerna Bertil Nyman och Hans Rudberg, som assisterade honom med kodknäckandet.

Att uppdraget tillföll just den 35-årige, minst sagt komplicerade Beurling (som inte direkt var känd för att sprida harmoni omkring sig på sina arbetsplatser) beror på två faktorer. Dels var han redan en framstående professor inom matematik – dels utbildad inom just kryptologi under sin militärtjänstgöring i början av 30-talet.

Mottagningsutrustning för G-skrivartrafik på FRA:s kontor i Stockholm. FRA

Och han gav inte Försvarsstabens kryptoavdelning anledning att ångra beslutet. Tvärtom lyckades han och hans lilla team, enbart med hjälp av papper och penna, knäcka den tyska koden – på två veckor. För att sätta det i perspektiv kan nämnas att det tog Alan Turing ett drygt halvår att knäcka Enigma-maskinen – en talande skillnad, även om processerna såg väldigt olika ut.

Avslöjade Operation Barbarossa

Att dechiffrera den inkommande trafiken förblev visserligen en tidskrävande process, även efter att själva koden knäckts. Det betyder att informationen som kunde utrönas ofta hade hunnit bli inaktuell.

På dokumentet, som kan vara ett från Arne Beurling själv, syns delar av tysk klartext och norska ortsnamn. UPPSALA UNIVERSITET

Men icke desto mindre: ända fram till 1943 (då en uppgraderad G-skrivare satte stopp för avläsningarna) kunde svenska försvaret läsa mängder av avkodade tyska meddelanden, och få nys i förtid om krigshemligheter, som bland annat den annalkande Operation Barbarossa.

Hur bar sig då Beurling åt för att åstadkomma detta genombrott? Den hemligheten tog han med sig i graven. Enligt FRA (som Försvarsstabens kryptoavdelning sedermera bytte namn till) ska han ha sagt att ”en trollkonstnär inte avslöjar sina trick”.

Kanske är det därför Arne Beurling inte på långa vägar blivit ett lika mytomspunnet namn som Alan Turing. Men ingen kan ta ifrån honom de där åren i början av 40-talet då han såg till att det i stället blev nazisternas tur att lägga pannorna i djupa veck.

FAKTA

Mottog riddarordnar – och åkte på alligatorjakt

Namn: Arne Carl-August Beurling

Född: 3 februari 1905, Göteborg.

Död: 20 november 1986, Princeton.

Yrke: Kryptograf, matematiker.

Arne Beurling är i dag mest känd för att han knäckte G-skrivarens chiffer, men det upptog bara två veckor av en fyra decennier lång karriär, fylld av innovationer och äventyr.

Bland hans övriga meriter kan nämnas flertalet riddarordnar och utmärkelser, en gästprofessur vid Harvard, en hedersprofessur vid Princeton (där han bodde kvar med sin familj till sin död), samt hans hyllade avhandling Études sur un problème de majoration.

En avhandling som försenades dels av hans militärtjänstgöring – dels av att han gjorde ett årslångt avbrott i studierna för att åka på alligatorjakt i Panama (!) med sin far, sjökaptenen Konrad Gustaf Verner Beurling.